Som ni redan vet så har jag gnällt över min värk & det har varit för jävlig den här veckan.
Men min vecka har varit trist var på min farmors mammas begravning i torsdags. Det får en ju att fundera lite på livet. Antingen avlar vi barn i tidig ålder allihopa i denna släkt från alla håll då min mormors mamma är i livet men skrytsamma 98 år. Else som nu lämnat oss var 99 & hade inte många månar kvar till 100.
Måste jag leva så länge med denna jävla kroppsvärk?? Alltså missförstå mig inte jag vill inte dö nu jag vill leva ett lyckligt liv är ganska bra här på markusar så jag är nog på rätt väg tror jag =)
Men fan vet om jag vill bli 100 vet ni hur länge det är?? Det kan jag berätta LÄNGE... Nu är jag ju glad att Ines (mormors mor) finns & att Else var med oss så länge & båda någorlunda klara i huvudet men jag vet inte om jag vill vara med så länge. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så att det ska bli rätt & inte missförstås men som sagt vet jag inte om jag vill bli 100 eller jo om jag får vara någorlunda pigg & klar i knoppen så då kan det gå bra..
Nå iallafall var begravningen fin var i tysthet & nästan bara släkten. Alltid ledsamt & många tårar föll.
Vila i frid älskade Else nu har du kommit hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar